Varför askkoppar?

I den moderna litteraturen börjar rökningen undan för undan trängas bort till fördel för mer hälsosamma övningar. Om det överhuvudtaget används askkoppar är det numera mest skurken eller den svaga karaktären som röker. Dessutom är skurken i allmänhet så oborstad att han överhuvudtaget inte använder askkopp, utan askar på matten eller på golvet. I filmens värld är det ännu värre.
– Hur ofta ser man inte hur cigarretten släpps ned på marken för att sedan hänsynslöst trampas och vridas med skon?
Den sista vilan för en cigarrett är en askkopp gärna då en figurativ askkopp.

Respekten för askkoppen som det funktionsobjekt det är tillhör inte vanligheten.

I många fall försvinner askkoppen ut ur handlingen på ett synnerligen brutalt sätt; i småbitar efter att ha krossats mot den nyss stängda dörren. Företrädesvis då kastat av en representant för det kvinnliga könet. Denna omständighet att det huvudsakligen är kvinnor som förgriper sig mot askkoppar skulle säkert Freud finna intressant eftersom det till övervägande del är män som regisserar filmerna.

Konsthistorien ger inte full rättvisa åt askkoppen.

– Har Ni överhuvudtaget sett en bild av en askkopp i någon av de dyra och mycket tjocka konsthistoriska böckerna? Nej knappast inte ens med ett litet svartvitt foto är de representerade. Avsikten med denna hemsida är att sätta askkoppen i fokus, och ge den ett värde för framtiden.
Med tanke på att rökningen under de senaste årtiondena har minskat finns det en uppenbar risk att askkoppen kommer att förpassas till historiens soptipp om inget görs.

(En del små betraktelser hittar du här på Bloggdelen)